Tänk va små kommentarer kan göra att det är det enda man tänker på! Små dumma kommentarer som jag VET att jag inte ska lyssna på.

En granne till P's mamma(jag har aldrig träffat människan) har tydligen varit och handlat av mig för ett tag sen.
Då hade hon sagt till P's mamma:
- Hon är söt, men hon har gått upp i vikt.

Ja, jag har gått upp i vikt. När jag var med om det här fick jag ju inte äta på flera dagar så vikten gick ner till 45-46 kg(jag antar att det var runt den tiden hon såg mig), men sen när jag började äta igen så gick ju vikten också upp. Nu ligger jag på MIN ideala vikt, dvs runt 50 kg(jag är 157 lång). Men jag har ju alltså gått upp 4-5 kg sen dess.

Men det jag inte fattar är vad vikten har med saken att göra. Hon är söt MEN hon har gått upp i vikt. Vem bryr sig? Varför bryr hon sig? Hon som jag inte ens känner. Bara jag mår bra eller hur? Det var ju knappast så att jag var frisk vid 45 kg...

Det som är jobbigast är att det har satt sig i hjärnan på mig, jag tänker:
Ja, jag kanske börjar bli tjock.. Hmm lite dubbelhaka där kanske? Åhh nej, magen är lite stor.

Sen ibland så tänker jag:
Nej, jag mår bra! Jag är inte tjock! Dubbelhaka har väl dom flesta när dom pressar hakan mot halsen?
Jag ser bra ut som jag gör, jag ska INTE lyssna på såna dumma kommentarer!