Jo, det jag skulle berätta om. Varför jag var/ÄR så stolt över Robin.
Vi har pratat sen i somras om att han skulle ge sina nappar till Tomten, men jag har hela tiden varit lite orolig, tänkt att han kanske ångrar sig. Han är ju helt tokig i sina nappar och har sovit med dom allihopa ( 5 stycken).
Vi har iallafall skärt ner lite på dom, så ett tag fick han bara ha 2 stycken att sova med och sen för någon vecka sen har han bara fått ha 1 napp.

Så kom Julafton och han la i sina nappar i en påse för att ge Tomten. Tiden gick och det blev dax för Tomten att komma. Vi kollade på honom när han gick med sin fackla ute på vägen och så gick vi och öppnade dörren för honom, allt bra so far.


När Tomten sen sa: Finns det några snälla barn här? Så brast det för Robin och han blev livrädd!! Han satt i min famn och grät & skakade. Vet att jag tänkte att det här kommer ALDRIG gå...

Så fick han några julklappar och han hade sin napp påse med sig när han satt hos sin mormor, han hade lugnat ner sig lite men han ville INTE gå nära mannen med stort T.
Men han sträckte iallafall fram sin lilla påse med napparna. Lilla ♥



Som tack för napparna fick Robin ett Stort paket.



En bilbana (Som han och P satt och lekte med flera gånger i går)!

Sen kom första natten att sova utan. Han frågade efter dom flera gånger, men var inte ledsen, vi förklarade flera gånger att han hade ju gett napparna till Tomten. Tillslut somnade han(jag låg bredvid för att mysa lite) och han sov faktiskt bra hela natten!
Igår på dagen tog det ett bra tag innan han somnade, det var först när jag låg och smekte honom över håret som han lugnade ner sig så pass att han somnade. Igår kväll, likadant. Men då satt P bredvid honom tills han somnade.
Napparna har ju alltid hjälpt honom att lugna ner sig, så nu måste vi komma på ett annat sätt än att behöva sitta bredvid honom varje gång han ska sova.
Men jag trodde faktiskt att det skulle vara mycket jobbigare än såhär att få honom att sluta med sina älskade nappar.

Älskade ♥ va duktig du är!